När mardrömmen blev Sann...

Pallar snart inte mer, och är helt fucking ärlig nu..
Snart kommer ja explodera så kände att ja behövde skriva av mig lite..
Sitter fof hemma hos Zandra, Ska typ kolla film elr något sånt.
-
Vill bara komma bort, Bort från allt och alla seriöst hur orkar man snacka så mycket skit?.
Har ni inget liv elr vad är erat fucking problem?.
Jag mår redan dåligt, men så klart ska ju ni komma och förstöra mig mer, Och till er där ute som vill ha hjälp men som aldrig törs, Ni måste bara våga mer,.
Det är tungt ibörjan men era vänner bryr sig fof..
Vill att allt ska bli som de va när man va liten,.Man va älskad av sin familj och men visst inte vad skitsnack va.
När man hade en mamma som brydde sig om mig, och en pappa som alltid tog mig i första hand.
Men ska man kolla på de nu så är inget av det riktigt bra,.
Allt är lixom skit, Skit som inte ens ja har bett om, Jag vill inte vara denna tjej som mår skit hela tiden, Och alla frågar hur dte är med mig, jag svara joo dte är bra det är fint, bara för jag inte vill visa något annat,.
Men snart orkar ja inte låsas vara gla längre.
Snart rasar allt och då rasar ja med...
ja får mina panikångest attacker som ja verligen skulle ge allt för att få bort, Jag vill inte ha det !..
men det ända man får höra är att "förtsätta kämpa, Det kommer att bli bra" Men snart orkar jag inte lyssna på erat prat om att allt kommer att lösa sig med tiden..
Men ska röka nu typ, innan min panik tar över..
Godnatt (Y)
Peace ;D